Valpar

Planerade valpkullar

Valpen

Alla mina hundar lever familjeliv, ingen bor i kennel. Alla hälsotestas regelbundet och får självklart dagliga promenader och annan aktivitet beroende på ålder och intresse. Jag ger dem alla min tid och kärlek. Detta gäller naturligtvis också våra valpar. Valparna får dessutom lära sig lite vett och etikett innan de lämnar sitt barndomshem.

Ja, till att börja med ska jag avliva myten om det omöjliga i att fostra en basenji. Det man helt orättvist får sig kastat i ansiktet av förståsigpåare som tror att all hundfostran baseras på kadaverdisciplin.

”För att lyckas med en basenji gäller regeln att gå halva vägen var” har en av rasens veteraner Lars Malmqvist sagt vid ett tillfälle. Att komma överens. Att inte trycka ner, basenjin har lätt för att bli förorättad. Men inte heller i egenskap av fostrare låta sig tyranniseras av en viljestark personlighet. Men innan rasvalet görs bör den presumtive basenjiägaren så att säga lära känna sig själv. Ha känsla och intresse för djurs beteende i allmänhet och den ursprungliga hunden i synnerhet.

Marknaden översvämmas av böcker om valpuppfostran men är mestadels ett generaliserande för att passa den stora massan och skum på ytan. Basenji-individen är en individualist från första stund, som styrs av instinkter och som sent eller aldrig glömmer en negativ upplevelse. Det är en ras med kort barndom vilket i praktiken betyder att fostran till goda vanor måste ske tidigt. Det elementära med rumsrenhet, koppelvana och sovplats orsakar knappast några bekymmer. Basenjin är av naturen renlig av sig och snabbt resultat av träning till rumsrenhet beror på ägarens nitiskhet och konsekvens, inte valpens ovilja.

Koppelvana kräver inte några större insatser men introduktionen av halsband bör lämpligast ha skett innan man hämtar sin valp. En uppgift som delegeras till uppfödaren. Metoden att i förväg skicka halsband och en bit nunnefilt för att göra valpen bekant med nya hemmets dofter är en god regel. Den är också vid hemfärden så härligt nerkissad och smutsig att det är hemlandstoner för valpen. Luktsinnets utomordentliga känslighet och inflytande styr rasens beteende i hög grad.

Den första bilfärden bör företas i knäet på närstående person. Det ger trygghet när alla nya intryck strömmar över valpen. Inga burar under den resan, den nödvändiga burträningen får komma senare. Men första bekantskapen med buren sker lämpligast kollektivt, alltså uppfödarens ansvar omigen och i sällskap med syskonen. I det utvecklingsskedet upplevs inte inlåsning som hot och ingrepp i privatlivet.

Sovplatsen som för de flesta basenji är lika med husse-mattes säng kompletteras lämpligast med en teddykorg. Mycket behagligt för den ständigt värmesökande basenjin- men först när värsta tuggåldern är passerad. Korgen blir senare en del av den ombonade tryggheten i buren. Buren är nämligen ett värdefullt inslag i hundhållningen och ska inte betraktas som ett straff ”nu vill vi ha det lugnt här”! Eller mötas av det helt felaktigt förmännskligade stackrandet.”Så syyynd om dig som måste sitta instängd”. Buren är reviret, kojan, säkerheten i livet och mycket praktiskt vid bilfärder, löptider, eventuellt uppkommande kontroverser med andra av släktet canis, på utställningar och andra sociala evenemang.
Maten ska aldrig bi något problem eftersom den ansvarskännande uppfödaren naturligtvis skickar med en matlista.

Nybliven basenjiägare upptäcker snart att den ytligt sett späda lilla varelsen är en fysisk oöm hund när det är dags för uppfostran. Nonchalerar knäppar på näsan och andra handgriplig kontakt. Nej, låt istället en kraftig ljudnivå visa när det gått för långt. Stampa i golvet och använd det mesta av röstresurserna. Ljud är en kommunikation och varning för en basenji, när det rör sig om en fight på allvar är kombatanterna tysta. Ingen kraft ödslas på ljud. Den reserveras för handlingen. Död åt fienden!

Det är alltså ett viljestarkt energiknippe man fått i huset med en basenjivalp. Med stark flockinstinkt – familjen om det är enda hunden – och ambitionen att ständigt klättra högre på den hierarkiska stegen. Valpen testar från första stund. Vuxna och barn ,beskäftig bekantskapskrets, hundkompisar och huskatten. Allt.

Fall inte för det naiva rådet ur böckernas värld då det skall tränas inkallning. Sånt fungerar inte på basenjin. Som exempel: ”göm er bakom ett träd, då blir hunden orolig och börjar leta efter er.” En läskunnig basenji skulle ta emot det välmenta rådet med ett gapskratt. Om matte – husse gömmer sig ger det bara chansen att i större frihet undersöka naturen och ge sig ut på en själv-vald odyssé. Hem hittar man väl på egenhand.

Nyfikenheten är nämligen en grund- egenskap hos basenjin och den sunda attityden ska inte förväxlas med destruktiva tendenser. Även om undersökningsmetoderna ofta kan inverka något hårdmunta… Överlevnadsinstinkten kräver att alla hemligheter skall avslöjas. Här som i alla övriga situationer gäller det att ha urhundens beteendemönster i minnet. Och det gäller för fostraren att förstå – och förlåta.

Det första veterinärbesöket kan vara traumatiskt om man inte tar hänsyn till rasens naturliga misstänksamhet inför dofter. Bästa sättet är att ta valpen i knäet en stund och under tiden byta några ord med veterinären. Inled aldrig med att placera valpen direkt och brutalt på undersökningsbordet. En kort doftintroduktion före handpåläggning och behandling lugnar valpen och är bästa introduktionen till ett framtida medicinskt samarbete.